”Älgjakt” av Helge Ericsson

Hör Helge själv läsa dikten här

Rimfrostig morgon och soldisig luft
hyndan är alldeles utan förnuft
sliter i kopplet och vädrar.
Djup i det frostvita höstgräset står
klart som en bilderbok skogsviltets spår
klövar och tassar och fjädrar.

Skogsbäcken molar med isbunden ton
inne bland alarnas rotvalv kring bron
mesarna pipa i sälgen.
Rävarnas snörning och hararnas slag
lämnar vi kräsmagat orört idag
jakten idag gäller älgen.

Högt på det lavgråa Kvibergets häll
stämplade älgtjuren själv i går kväll
bredklövat språngspår i riset.
Ut över Långmossens tuvbruna hav
glider väl nu hans otröttliga trav
fram genom dimman och diset.

Solstigningsvinden går pinande vass
in genom trånga och trampade pass
här är mitt posto för dagen.
Hyndan får frihet nu bryter det lös
sök honom följ sen min skarpsprungna tös
milslångt de buktande slagen.

Skallet försvinner i fjärran och dör
allt som mitt öra i tystnaden hör
är bara mesarnas kvitter.
Rimfrosten smälter och solen blir varm
utsträckt jag vilar mot stenblockets karm
tätt invid Sisjöns glitter.

Höstdagen glider ett bösskott ibland
fjärran och dovt som ett vågsvall vid strand
tystnad i ändlösa timmar.
Ändligt när solen går västvart mot kväll
hör jag långt bort triumferande gäll
klockren en hundröst som kimmar.

Ståndskall och drev och så ståndskall igen
Bravo, håll ut du min lurviga vän
släpp ej den rasande gossen.
Ansträngt och hest men med sprängladdad ton
klingar det välkända skallet i mon
ut över kärnen och mossen.

Nu är det flämtande stormdrevet här
dold bakom röset med färdigt gevär
väntar jag vad som skall hända.
Klövknäpp i mosskanten, så blir det stopp
skymt av en gråraggig kropp i galopp
språngsnabb och färdig att vända.

Skälvande bringa och tröskande horn
snabbt som en tanke stannar mitt korn
fast mot den blottade bogen.
Höstsolen blänker i bösspipans spång
just i en rusning mitt i ett språng
ekar ett skott genom skogen.

Tungt som ett bergsblocks är älgtjurens fall
hyndan min rasar just jakten är all
men det är jubel i skallen.
Än i sin död majestätisk och skön
vilar en dagslång skogsväntans lön.
Skogarnas konung är fallen.

Helge Ericsson (1915-1989)